Puss puss...
Lilla Lexa brukar skälla på dem hon inte känner.
När hon väl börjat så vill hon inte sluta och det gör att man blir ganska irriterad på henne.
När hon träffade fåren första gången så skällde hon som bara den,
och flera gånger efter det.
För varje gång vi åkte dit så blev hon mindre och mindre skällig,
mer och mer nyfiken.
mer och mer nyfiken.
Fåren tyckte inte om henne och hennes skällande.
De tog avstånd ifrån skrikhunden länge innan de till slut var minst lika nyfikna som Lexa och kunde hälsa på varandra.
När de väl hälsade på varandra så.......
De tog avstånd ifrån skrikhunden länge innan de till slut var minst lika nyfikna som Lexa och kunde hälsa på varandra.
När de väl hälsade på varandra så.......
KÄRLEK!!!!
När de väl hade blivit vänner så var det svårt att ovänna sig och Lexa verkade sakna fåren väldigt när vi inte var där.
Om jag och Stefan härmade fårens läte så började lilla Lexa att gråta.
Hon blev jätteledsen.
En gång hemma hos Stefans föräldrar så skulle vi visa Stefans mamma hur Lexa betedde sig om vi härmade fåren.
Stefans pappa hörde oss inte prata om det utan kom ut på altan just som vi hade låtit som får och Lexa hade börjat gråta.
Stefans pappa hörde oss inte prata om det utan kom ut på altan just som vi hade låtit som får och Lexa hade börjat gråta.
När han satt på sin stol så stod hon bredvid och grät tills han tyckte så synd om henne så att han bar upp henne som en liten bäbis famnen.
Vi kunde inte annant än skratta åt henne där hon låg i hans kram.
Vi lät som får igen,
lilla Lexa grät och Stefans pappa vaggade henne likt en liten bebis i famnen inslagen i en filt.
lilla Lexa grät och Stefans pappa vaggade henne likt en liten bebis i famnen inslagen i en filt.
Han trodde att det var när han slutade att vagga som hon började gråta och eftersom han inte ville att hon skulle vara ledsen så vaggade han henne.
Det var en mycket märklig syn.
Det var en mycket rolig syn.
Vi satt där och skrattade medan Lexa lät som en bäbis och Stefans pappa vaggade.
Det var en mycket rolig syn.
Vi satt där och skrattade medan Lexa lät som en bäbis och Stefans pappa vaggade.
Hon tycker nog att människor är lättlurade,
men snälla!
Hon sitter nog och smygfnissar åt oss!
Frågan är om hon någonsin kommer att glömma sitt får,
sin kärlek och den där kyssen......
sin kärlek och den där kyssen......
Lilla söta Lexa.....
